Flexibla parkeringstal – ny skrift ute nu!

Hur kan kommuner jobba för att sänka p-talen vid nybyggnation? Vad skulle staten behöva göra för att stötta kommunernas parkeringsplanering? Det försöker vi reda ut i skriften Parkering som verktyg för hållbar mobilitet – kunskaper, erfarenheter och förslag från projektet KomPark. 

De flesta, om inte alla, kommuner har arbetat med parkeringstal, ibland kallade p-tal eller p-normer, sedan 1950-talet. Det finns därför en praxis – men inget lagkrav – att bestämma hur många p-platser det bör finnas, ställt i relation till antalet bostäder eller mängden bebyggd yta.

När städer förtätas stiger markpriserna, samtidigt som allt fler människors vardagsresor blir kortare och kollektivtrafiken får bättre underlag. Då är det angeläget att kunna sänka p-talen, det vill säga ha färre p-platser per bostad. Här sammanfaller ofta stadsplaneringens önskemål om ytor för lek, samvaro och grönska med exploatörens önskemål om hög avkastning per kvadratmeter. Parkeringar är dyra att anlägga och driva, och det är ofta svårt att få god avkastning på investeringen i en p-anläggning.

Läs om hur kommuner tacklar dessa utmaningar i vår nya skrift som vi tagit fram tillsammans med IVL, Chalmers och Fredrik Holm inom projektet KomPark.