ESR
Utsläppen (förutom de från markanvändningssektorn) som sker utanför EU:s utsläppshandelssystem ETS brukar kallas den icke-handlade sektorn. Dessa utsläpp regleras av ansvarsfördelningsförordningen, också känt som ESR (Effort Sharing Regulation).
Inom ESR räknas framförallt utsläpp från vägtransporter, egen uppvärmning av bostäder och lokaler, arbetsmaskiner samt jordbruk. Inom EU:s övergripande klimatmål om klimatneutralitet till 2050 och en utsläppsminskning på 55 procent till 2030 ryms specifika utsläppsmål för den icke-handlade sektorn. Dessa mål är olika för medlemsländerna och baseras på BNP/capita. Sverige har EU:s högsta beting och behöver därför minska sina utsläpp inom ESR med 50 procent till 2030 jämfört med 2005 års nivåer.
Sveriges egna nationella etappmål för 2030 är att minska utsläppen inom den icke-handlande sektorn med 63 procent jämfört med 1990, av vilka 8 procent kan nås med kompletterade åtgärder. Om dessa kompletterande procentenheter används behöver utsläppen 2030 vara 52 procent lägre än 2005 års nivåer, alltså i paritet med det nya EU-åtagandet.
ESR är inte enbart ett punktmål, det reglerar även utsläppen fram till 2030 med en årlig utsläppsbudget. Sverige, och alla andra medlemsländer, är skyldiga att hålla utsläppen under målbanan varje år.