Varför steg 1 och 2?

I fredags lade Trafikverket fram en rapport som bedömer att samtliga åtgärder i fyrstegsprincipens steg 1 och 2 kan genomföras utan bidrag från staten. Men i verkligheten behöver kommunerna ekonomiskt och kunskapsmässigt stöd. Det är resurskrävande att förändra invanda beteenden.

Vi har ett transportsystem som är byggt för bilisters behov. Vägar och parkeringar tar upp en stor del av ytan i städer och tätorter. Kommuner har möjlighet att fördela om den ytan – men behöver viss hjälp från statlig nivå. För vad är det som gör platser trevliga att bo på och vistas i? Jo, det är grönska, närheten till dagliga ärenden, att barn kan gå eller cykla själva till skolan och träningen. Det är uteserveringar och torghandel, platser att mötas på. Detta kan vi förverkliga – om vi använder delar av den väg och parkeringsyta som idag finns.

I Klimatkommunerna har vi länge lyft behovet av både ekonomiskt och kunskapsmässigt stöd från statlig nivå till kommuner för att arbeta med åtgärder i steg 1 (tänka om användning av infrastruktur) och steg 2 (optimera ytor för transportinfrastruktur) av den så kallade fyrstegsprincipen. Eftersom det saknas sådant stöd för dessa åtgärder idag, prioriteras tyvärr ofta om- eller nybyggnation framför omfördelning av yta eller beteendepåverkande åtgärder, vilket är slöseri med resurser.

Varför behöver kommunerna stöd – kan de inte bara göra det ändå? En viktig anledning till behovet av ekonomiskt stöd är att det är resurskrävande att förändra beteenden. Bilnormen är stark i Sverige och åtgärder som begränsar framkomligheten för bilister möts ofta av högljudda protester, trots att goda alternativ finns på plats. Och, även om vi alla är kommuninvånare förflyttar sig många av oss dagligen över kommungränser. Här behövs samordning av insatser, vägledning om vilka kombinationer av åtgärder som ger effekt, gemensamma satsningar.

Det är därför beklämmande att Trafikverket i sin redovisning av regeringsuppdraget om statlig medfinansiering steg 1 och 2 meddelar att: ”Trafikverket bedömer att samtliga åtgärder i steg 1 och 2 kan genomföras utan bidrag från staten och att det mer är en prioriteringsfråga än en finansieringsfråga.”

Vi menar att det är både en prioriteringsfråga och en finansieringsfråga. Klimatkommunerna förordar att ett nytt stödsystem införs – mobilitetsavtal. I samverkansavtal mellan stat och kommuner skulle staten åta sig att delfinansiera satsningar på ett transporteffektivt samhälle som sker lokalt. Inspiration till stödsystemet kan hämtas från systemet för stadsmiljöavtal, men det vi efterfrågar är bredare och mer omfattande. Inspiration kan även hämtas från de norska Byveksavtalen och de finska avtalen för markanvändning, boende och trafik (MBT-avtalen).

Vill du läsa mer om hur kommuner jobbar med steg 1 och 2-åtgärder och vilka effekter det kan få – kolla in vår TOP-guide (tänk om och optimera transportsystemet) och vår guide till en gångbar kommun.

Vill du läsa mer om vårt förslag till mobilitetsavtal och våra övriga förslag till hur staten bättre kan stötta kommuners arbete med att ställa om transportsystemet – kolla in Vad vi vill.