Uppmuntra till att skapa och bevara lokala kolsänkor

Kommuner som satt mål om klimatneutralitet eller klimatpositivitet behöver hitta sätt att skapa kolsänkor som motsvarar de utsläpp som inte går att få bort. Kunskapen om kolsänkor behöver öka, och incitament behöver också utformas för att få fart på arbetet. Vi vill se:

• incitament som ökar viljan och möjligheten för jord- och skogsbruket att skapa kolsänkor.
• ökade incitament för återställande och bevarande av våtmarker
• ordentliga satsningar på biokol: kunskapsbyggande och stöd till investeringar
• regeländringar och riktade stöd för att öka andelen grönytor i tätorter

Jordbruk

Det finns en stor potential för ökad kolinlagring i jordbruksmark – ett exempel är att ökad vallodling gör att mer kol binds i marken. Men det saknas idag incitament för att ställa om. Här har regeringen och dess myndigheter en viktig uppgift att stärka kunskapen, skapa incitament för omställning och stötta utvecklingen av affärsmodeller.

• Inför en miljöersättning för vallodling för att främja kolinlagring, biologisk mångfald och konkurrenskraft. Genom en miljöersättning för vallodling kan vi bättre möta EU-kommissionens förväntningar på ökad miljö- och klimatprestanda i den nya jordbrukspolitiken. Vallodling binder runt 600 kg kol per hektar och år, vilket är mer än någon annan jordbruksgröda. Grödorna bygger stora rotsystem, vilket gör att mullhalten och kolinbindningen i marken ökar. Gräs- och klövervallar är mindre känsliga för torka och stora mängder regn. Pollinerare och mikrolivet i marken gynnas och vi minskar vårt importbehov av importerade proteinfodermedel och insatsmedel som handelsgödsel och kemiska växtskyddsmedel.
• Genomför en kunskapssatsning som visar hur kommuner kan tillämpa plöjningsfritt jordbruk på egen mark och i arrenden. Kommuner som äger åkermark som inte arrenderas kan låta denna vara i gräsbevuxen träda – som slåtteryta/slåtteräng eller betesmark. I arrendeavtal kan kommunerna skriva in villkor om plöjningsfritt jordbruk eller ”conservation agriculture”. Plöjningsfritt brukande minskar också bränsleförbrukningen jämfört med om marken hade plöjts. Många upplever att conservation agriculture står i konflikt till ekologiskt jordbruk – detta är något som kunskapssatsningarna behöver ta upp.
• Stötta utvecklingen av affärsmodeller för lantbrukare som vill öka sin kolinlagring.
• Gå ut med rekommendationer till dagligvaruhandel:
  • Skapa engagemang och känsla av medskapande hos kunderna genom att visa hur vardagliga val påverkar i positiv riktning. Ge den hållbara maten större utrymme i butikerna genom tydligare skyltning, god rådgivning och matdemonstrationer.
  • Välj bort mindre hållbara produkter – och kommunicera varför – som positionering och ett sätt att visa ansvarstagande. Ett exempel: Kött som inte har några miljömässiga mervärden – exempelvis bara sälja svenskt naturbeteskött.
  • Styr onlinehandeln mot hållbarhet i urvalsprocessen av produkter, utöka filtreringen i hållbar riktning och starta en digital hållbarhetsdialog med kunderna

Våtmarker

Genom att skapa incitament för att återväta dränerade torvjordar kan vi skapa kolsänkor på många platser i landet. Den ersättning till markägare som finns idag behöver öka för att det ska bli mer attraktivt att återskapa våtmarker.

• Utveckla stöd till markägare som upplåter mark för återvätning. Idag är klimatnytta ett giltigt syfte för våtmarksprojekt inom stöden LONA och LOVA. Skogsstyrelsen ger också ersättning till privata markägare för återvätning i skogsmark. Men dessa ersättningsnivåer är låga i förhållande till markvärdet och arbetet med att få ner utsläppen går mycket långsamt. Enligt Naturvårdsverket bidrog statligt finansierade våtmarksprojekt 2022 med en utsläppsminskning på 3 900 ton CO2-ekvivalenter (Naturvårdsverket). Det kan sättas i förhållande till de totala årliga utsläppen från dränerade torvjordar som är cirka 11 000 000 ton CO2-ekvivalenter (Naturvårdsverket). För att minska utsläppen måste arbetet med återvätning kraftigt öka i omfattning, och detta kräver högre ersättningsnivåer till markägare.
• Ge Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Jordbruksverket i uppdrag att genomföra en kompetenssatsning för ökad kolinbindning genom återvätning av tidigare utdikad organogen skogsmark. I underlaget ”Lokal och regional klimatomställning” till den nationella klimathandlingsplanen föreslogs ett flerårigt uppdrag med finansiering till Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och länsstyrelserna för att bland annat etablera återvätningsavtal. Förslaget omfattade även att befintliga våtmarkssatsningar förlängs till 2030 för att nå full potential och att länsstyrelserna ges ökade medel för att kunna omhänderta den ökade mängden ärenden kopplat till markavvattningsföretag. Genom en kompetenssatsning minskar tröskeln för att söka medel och kvaliteten på objekt och projekt ökar.
• Utveckla ett ersättningssystem för återvätning av organogen jordbruksmark. Ge jordbrukare ekonomisk ersättning eller ersättning i form av annan mark. I Danmark har man löst det med att byta/köpa marken. I Tyskland pågår försök där markägaren får ersättning för varje ton kol som stannar i marken till följd av återvätningen.
• Ta hänsyn till klimateffekten vid anläggandet av våtmarker för näringsretention i jordbrukslandskapet. Detta kan göras genom riktlinjer som Länsstyrelserna förhåller sig till vid rådgivning och tillståndsprocesser för våtmarksprojekt.

Biokol

Biokol kan produceras från flera olika typer av organiskt material, med fördel från restprodukter, exempelvis park- och trädgårdsavfall. Det skapar en kolsänka genom att vara mycket stabilt, och har olika jordförbättrande egenskaper. Ett riktat stöd till kommuner för att undersöka möjligheten att producera biokol snabbar på den positiva utvecklingen på området.

• Sätt ett mål för produktionen av biokol från organiska restprodukter och snabbutred styrmedel som kan göra så att vi når målet.
• Genomför en nationell kunskapssatsning på biokol. Ett kunskapslyft kommer att göra det tydligt för kommunerna vilka nyttor de kan få om de gör biokol av organiska restprodukter som uppkommer lokalt, om man använder biokol till växtbäddar, trädplantering, gröna tak och väggar och så vidare.
• Erbjud kommunerna ekonomiskt stöd för att göra grundläggande förstudier av biokolsproduktion och/eller – användning. Kommuner kan redan idag söka stöd från Klimatklivet för att producera biokol. Givet brådskan i att öka inbindningen av kol från atmosfären efterlyser Klimatkommunerna ett riktat stöd till kommuner för att göra grundläggande förstudier (det vill säga undersöka den specifika kommunens möjlighet att producera biokol, bland annat genom att identifiera lämpliga restprodukter och affärsmodeller).

Grönytor i tätorter

• Riktade stöd som motiverar kommuner att göra om hårdgjorda ytor till grönytor med hjälp av naturbaserade lösningar, kolsänkor, trädplanteringar och så vidare. Fler grönytor i städerna är viktiga för ökad svalka och skugga, fördröjning av stora vattenmängder efter skyfall och inte minst rekreation och välmående. Genom att omvandla hårdgjorda ytor som finns i tätorter (exempelvis parkeringar, asfalterade skolgårdar och torg) kan andelen grönyta öka betydligt. Riktade medel kan visa på det brådskande behovet och sätta fart på arbetet. Idag finns medel att söka från Naturvårdsverket (LIFE), men ofta går dessa medel bara att söka för pilotprojekt som ska visa något nytt och testa en ny produkt, material eller funktion och summorna för projekten är mycket stora – ca. 15 miljoner kronor och uppåt. Klimatkommunerna efterlyser stöd av mindre storlek, som fler kommuner kan söka för att skapa kolsänkor och relaterade värden med hjälp av beprövade metoder och etablerade material.
• Hjälp till kommuner att räkna på det samlade värdet av de många nyttorna med ökade grönytor. Kommunerna blir villigare att satsa på ökade grönytor när de tydligt ser värdet av kolsänkor, rekreation, biologisk mångfald och ökad resiliens. Fler går och cyklar i grönare städer, vilket innebär även en indirekt besparing av utsläpp – detta är också intressant att få hjälp att beräkna värdet av.
• En nationell kunskapssatsning för att öka krontäckningen i stadskvarter (förslagsvis ledd av Boverket). Fler träd i städerna är viktiga för att erbjuda ökad svalka och skugga när det blir allt varmare. Genom att anlägga trädplanteringar i växtbäddar med makadam och biokol (som bland annat Stockholms stad gör) mår träden bättre och kan växa sig större samtidigt som bäddarna kan ta hand om större mängder regnvatten vid skyfall. Biokolet utgör en kolsänka. Klimatkommunerna vill se att nationella nivån uppmärksammar hur kommuner kan jobba för att öka krontäckningen i stadskvarter. Det finns goda exempel att lyfta upp.
• Regeländringar i Plan- och Bygglagen som stärker kommunernas arbete med att öka andelen grönytor i tätorter och städer. Plan- och Bygglagen behöver tydligt styra mot en ökad andel grönyta i tätorter och städer, så att inte alla de viktiga värden som grönytor för med sig (svalka, rekreation, dagvattenhantering, kolsänkor, biologisk mångfald m.m.) går förlorade vid exploatering av mark. Grönytefaktor finns idag med i Boverkets riktlinjer, men detta räcker inte.

Torv

• Förläng inte befintliga tillstånd och ge inga nya tillstånd för utvinning av torv. Nästan all planteringsjord som går att köpa i butiker innehåller stora mängder torv som tagit tusentals år att bilda. När torven bryts släpps stora mängder växthusgaser ut. Torven används för att odlingsjorden ska vara vattenhållande, få upp humushalten och få god struktur. Det finns alternativa jordar att få tag på, men dessa är än så länge ganska dyra. Genom att utbudet av torv minskar ges marknaden incitament att utveckla torvfria planteringsjordar.
• Låt odlingstorv omfattas av handeln med utsläppsrätter. Konsumtionen av energitorv har minskat kraftigt, delvis som en effekt av det omfattas av EU:s handel med utsläppsrätter. Genom att även låta torv för odlingsändamål omfattas av samma regelverk skulle den sektorn behöva betala för sina utsläpp. Kolet som finns lagrat i torven i planteringsjord hamnar även den till slut i atmosfären i form av koldioxid. Det tar dock längre tid än när torven eldas upp, men efter tio år har det mesta av torven i planteringsjorden brutits ner. Genom att utbudet av torv minskar skulle marknaden ges incitament att utveckla torvfria planteringsjordar.

*Korta fakta om biokol:

Om växtmaterial samlas in och upphettas under syrefria förhållanden via en process som kallas pyrolys kan en stor andel av det kol som växterna har ackumulerat bindas in i mycket beständig produkt som kallas biokol.

Biokol återförs till marken och är, förutom en jordförbättrande produkt, stabilt i marken. Det beräknas ha en halveringstid på 150 – 5 000 år och klassades 2018 som en Negative Emission Technology av IPCC.

En fördel med metoden är att biokol kan produceras från flera olika typer av organiskt material, med fördel från restprodukter såsom park- och trädgårdsavfall, alger, tång, slam och frörens. Kolet i dessa organiska restprodukter har bundits in i närtid, i de flesta fall året innan pyrolys, vilket innebär att kol kan bindas in och stabiliseras i form av biokol mycket snabbt.