Det ska vara lätt att konsumera rätt

Offentlig upphandling
Ska svensk upphandling bli fossilfri måste först och främst alla kommuner fatta beslut om att bli fossilfria. Finns det tydliga politiska beslut och en tydlighet från ledningen i kommunen att verksamheterna ska minska klimatpåverkan i alla verksamheter, så är upphandlingen det viktigaste verktyget. Så steg 1 är att jobba för att alla kommuner ska sätta upp ambitiösa klimatmål, exempelvis genom vårt förslag till klimatavtal.

Sedan handlar det om att sprida kunskap om hur krav på fossilfrihet kan ställas. I många kommuner finns inte tiden (resurserna) att sätta sig in i vilken klimatpåverkan varje upphandling eller varje inköpskategori ger. Här skulle Upphandlingsmyndigheten kunna ta fasta på de tio största upphandlingarna (de som ger störst utsläpp) och sprida kriterier och krav i dessa upphandlingar som leder mot fossilfrihet. (exempelvis personbilar, lätta lastbilar, drivmedel, skolskjuts och byggentreprenader).

Ett annat hinder är att kommunerna sällan har möjlighet att följa upp ställda krav. De behöver hjälp från nationell nivå att definiera indikatorer som gör det möjligt att följa klimatpåverkan från upphandlingar inom olika kategorier och se om den minskar tillräckligt snabbt. Det är idag möjligt att följa upp vissa kategorier (exempelvis livsmedel) men möjligheten saknas för många kategorier. Hjälp med uppföljning av upphandlingars klimatpåverkan behövs även förtjänster/konsulter (inte bara upphandlade produkter).

Det viktigt att statliga myndigheter och bolag föregår med gott exempel. Det borde vara självklart att alla upphandlingar som görs till statliga myndigheter och bolag styr mot fossilfrihet.

Våra förslag kopplat till upphandling är:

• Högre krav generellt på att kommunerna ska följa det klimatpolitiska ramverket, tex genom att tydliggöra i LOU att klimatkrav ska ställas vid alla upphandlingar.
• Möjlighet att beräkna och följa konsumtionsbaserade utsläpp av inköpen till kommunorganisationen. Det skulle hjälpa kommunerna att se vilka åtgärder som funkar och göra det lättare att styra mot utsläppsminskningar.
• Kommuner behöver ökat stöd för uppföljning av ställda klimatkrav
• Fortsatt kunskapsspridning, framförallt via Upphandlingsmyndigheten, så att det blir lätt för kommunernas upphandlare att göra rätt.

Behov av nationellt fokus och samordning
En svårighet är att det i dagsläget inte finns någon tillgänglig statistik över konsumtionens klimatpåverkan på lokal nivå. Här behövs uppföljning och data. Nyligen lanserade SEI verktyget Konsumtionskompassen där man kan se vilka kategorier och vilka områden i kommunen som står för de högsta utsläppen. Verktyget är ett mycket bra stöd i kommunernas klimatarbete och borde ligga till grund för en årlig nationell uppföljning.

• Klimatkommunerna föreslår att regeringen/lämplig myndighet ger lämplig aktör i uppdrag att utveckla och årligen redovisa lokal konsumtionsstatistik.
• Sätt upp ett nationellt konsumtionsmål. Det förslag som Miljömålsberedningen lämnade i utredning Sveriges globala klimatavtryck är en start, men långt ifrån tillräckligt ambitiöst.
• Ta fram en strategi för att uppnå målet. Viktiga pusselbitar i en sådan strategi är till exempel:
• Ta bort miljöskadliga subventioner.
• Säkerställa att varor och tjänster får bära sin klimatkostnad.
• Påvisa det gap som idag finns mellan hur vår konsumtion ser ut och hur den behöver se ut för att vi ska nå Parisavtalet och 1,5-gradersmålet.
• Tydliggöra för Sveriges befolkning vilka livsstilsförändringar som behövs för att hålla uppvärmningen under 1,5 grader

Stimulera kvalitet och återbruk
Återbruk, kretslopp och cirkulära flöden behöver bli en betydligt större del av konsumtionen.

• Se över gällande lagstiftning så att den främjar cirkulära flöden. Se till att ny lagstiftning alltid främjar cirkulära flöden. Ta fasta på förslag som kommer fram i utredningen som tittar på ekonomiska styrmedel för cirkulär ekonomi.
• För att öka produkters tid i konsumentledet bör det införas styrmedel som ökar lönsamheten på återanvändning, återvinning och reparation.
• Det behöver förtydligas hur begagnade produkter ska behandlas vid upphandling för att kommuner lättare ska kunna arbeta med cirkulär ekonomi.

Livsmedel

Det finns en ökad efterfrågan på vegetabiliska proteinkällor, men i dagsläget importeras en stor del av dessa produkter. För kommuner med höga klimatambitioner finns det ett mycket begränsat utbud av växtbaserade produkter med högvärdigt protein. Samtidigt ökar den svenska produktionen av baljväxter och fler lantbrukare är villiga att börja producera baljväxter till humankonsumtion, tack vare den kvävefixerande förmågan som är så viktig i det ekologiska lantbruket och minskar behovet av kvävetillförsel och därmed kostnader i det konventionella lantbruket.

Det behövs styrmedel som främjar svensk odling, förädling och konsumtion av framför allt ekologiska baljväxter. Detta bör ske i kombination med styrmedel som minskar konsumtionen av ickebetande djur, det vill säga som styr mot att jordbruksmark (i såväl Sverige som i andra länder) i första hand används till att odla grödor för humankonsumtion och att djur till största delen betar värdefulla naturbetesmarker, äter restprodukter och annat som människor inte kan äta.

Remissvar

Cirkulär hantering av textil och textilavfall (Regeringen)
Klimatkommunernas remissvar om Cirkulär hantering av textil och textilavfall (juni 2023)

Sveriges globala klimatavtrck (SOU 2022:15)
Sveriges globala klimatavtryck Remissvar Klimatkommunerna

En skyldighet att beakta vissa samhällsintressen vid offentlig upphandling.
Klimatkommunernas remissvar om att beakta vissa samhällsintressen vid offentlig upphandling

Ytterligare stimulanser på hyberområdet: En ny skattereduktion för reparationer och skattefri uthyrning av personliga tillgångar (Fi2021/01820)
Klimatkommunernas remissvar om ytterligare stimulanser på hyberområdet (juni 2021)

Från värdekedja till värdecykel 
Klimatkommunernas svar på utredningen Från värdekedja till värdecykel(2017)

Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige  
Remissvar från Klimatkommunerna Ett klimatpolitiskt ramverk(2016)