Kan återvätning av dikade torvmarker ge klimatvinst?
Torv är ett förstadium till brunkol, och ses av många som ett fossilt kolförråd. I Sverige har cirka 0,8 miljoner hektar produktiv torvmark dikats i syfte att öka skogsproduktionen. Dessutom är uppskattningsvis 1,5 miljoner hektar fastmark påverkad av diken. Trots att de dikade markerna utgör en relativt liten del av den svenska skogsmarken utgör de en stor växthusgaskälla – de släpper idag ifrån sig 6,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter årligen.
Torvmarkernas kolinbindning är av betydelse inte enbart för Sverige utan även globalt. Organiska jordar utgör 3 procent av den terrestra landarean, men binder 30 procent av markkolet. De nordliga torvmarkerna står för 80 procent av dessa 30 procent.
Att återväta redan dikade torvmarker kan vara ett sätt att minska växthusgasutsläppen från denna typ av marker. Den vetenskapliga litteraturen visar dock inte på några entydiga resultat vad gäller effekten av återvätning, varken jämfört med dikade eller orörda torvmarker. Ibland minskar utsläppen, ibland är de oförändrade och ibland ökar de.
De flesta studier är dock mycket kortsiktiga, vilket kan vara en förklaring till de varierande resultaten. På lång sikt är det sannolikt att återvätning åtminstone stoppar upp utsläppen av växthusgaser från de dikade torvmarkerna.