Uppföljning
- Klimatkommunernas rekommendation

Hur följer man upp klimatomställningen?

Hur kan kommuner eller regioner bäst följa utsläppsläget lokalt, följa utvecklingen mot sina klimatmål och se resultaten av de åtgärder som genomförs? Det finns en mängd vägval som behöver göras rörande systemgränser och avgränsningar för att göra en sådan årlig utsläppsinventering. En komplett och mellan kommuner jämförbar historisk uppföljning och nuläge per år ger bästa förutsättningarna för att planera åtgärder för att nå kommunens övergripande klimatmål.

Klimatkommunerna rekommenderar därför att kommuner följer upp utsläpp av alla växthusgaser inom det geografiska området kommunen, enligt den internationella standarden GPC (också känd som GHG Protocol for Cities). Standarden är applicerbar även på regioner – när vi skriver kommuner i fortsättningen så menas både kommuner och regioner.

På den här sidan ger vi tips på ytterligare nyckeltal som kan användas för att beskriva klimatomställningens utveckling i kommuner.

Vi vill underlätta för medlemmarna

För att förenkla uppföljningen enligt den internationella standarden GPC, erbjuder Klimatkommunerna alla sina medlemmar en färdig utsläppsinventering från 1990 och framåt med nyckeltalsfunktion för förändring över åren, i det interaktiva analysverktyget Sustainable Advantage. Det finns också en graf över stationär energianvändning och energiproduktion med nyckeltalsfunktion över energianvändning per invånare med förändring över åren.

I Sustainable Advantage presenteras kommunernas utsläpp av alla växthusgaser i Scope 1 och Scope 2 enligt GPC standard och uppställd enligt formatet Common Reporting Framework från Global Covenant of Mayors for Climate & Energy.

Verktyget samlar de data och funktioner som du behöver i ditt energi- och klimatstrategiska arbete, för att förstå historik, nuläge och framtid lättare. På Klimatkommunernas medlemssidor finns en steg-för-steg-guide som hjälper dig när du ska använda den del av verktyget som Klimatkommunernas alla medlemmar har tillgång till.

Varför är uppföljning så viktigt?

För att kunna prioritera rätt åtgärder i klimatarbetet är det viktigt att först ha kunskap om i vilka processer och aktiviteter som utsläppen uppstår och hur stora de är. Först då kan ni identifiera lämpliga sätt att minska utsläppen. Ni behöver också uppföljningen för att se hur ni ligger till i förhållande till era klimatmål.

När man ska tolka resultat från klimatberäkningar är det viktigt att förstå hur dessa beräkningar har gått till. Standarder underlättar för detta genom att just standardisera metoden och bidrar till att beräkningarna blir transparenta.

Så rekommenderar internationella organisationer att kommuner följer upp sitt klimatarbete

Det finns en rad olika klimatinitiativ från internationella organisationer som kommuner världen över kan delta i för att stärka sitt arbete och samtidigt bidra till att skynda på det globala klimatarbetet. Standarden och de internationella initiativen uppmuntrar kommuner till att göra så heltäckande redovisningar som är praktisk möjligt. Men det finns också krav och rekommendationer på vad som bör ingå som en lägsta nivå. Dessa ”baskrav” anges nedan och Klimatkommunerna rekommenderar att följa dem som en lägsta nivå och Klimatkommunernas medlemstest följer dessa.

Kommuner världen över kan skriva under the Global Covenant of Mayors (GCoM), och bli en del av en rörelse av städer och kommuner som jobbar för att möta klimatutmaningen. Kommuner som är med i initiativet rapporterar enligt krav och rekommendationer i guide- och kravdokumentet Common Reporting Framework (CRF) från GCoM, och som utgår ifrån den internationella standarden GPC. Rapportering sker i den digitala plattformen CDP-ICLEI Track (www.cdp.net). Kommuner som deltar i WWF:s internationella stadsutmaning One Planet City Challenge rapporterar in på samma sätt och följer rekommendationsnivån i CRF. Alla sektorer som är signifikanta ska rapporteras i scope 1 och 2.

De städer som valts ut att ingå i EU:s mission 100 climate-neutral and smart cities by 2030 ska också rapportera in sina utsläpp enligt standardens uppställning och med i princip samma lägsta nivå för 2030 som övriga initiativ.

Kortfattat omfattar baskraven följande:
Scope 1 och 2, alla fem utsläppssektorer och alla sju växthusgaser. Detta förklaras nedan.

Om standarden GPC

GPC står för Global Protocol for Community-scale Greenhouse Gas Inventories. Standarden är framtagen av World Resources Institute, ICLEI och C40 för att hjälpa kommuner världen över att följa upp klimatomställningen.

Frekvens: Hur ofta bör vår kommun följa upp våra utsläpp?

Standarden, de internationella initiativen och Klimatkommunerna rekommenderar kommuner att följa upp utsläppen av växthusgaser årligen, med den nyaste data som finns tillgänglig.

Vilka växthusgaser bör uppföljningen omfatta?

Enligt standarden och de internationella initiativen ska uppföljningen omfatta alla sju växthusgaser som ingår i länders rapportering till FN:s klimatkonvention.

Klimatkommunerna följer standarden:

• koldioxid (CO₂) – fossil koldioxid (biogen koldioxid rapporteras separat)
• metan (CH₄)
• dikväveoxid / ”lustgas” (N₂O)
• fluorkolväten (HFC)
• perfluorkarboner (PFC)
• svavelhexafluorid (SF₆)
• kvävetriflourid (N₃F) *

Enhet: ton koldioxidekvivalenter (CO₂e).

* Enligt Naturvårdsverket förekommer inte gasen i Sverige.

Avgränsningar – utsläpp från vad?

Standarden har tre systemgränser (”scope”):

1. Direkta utsläpp av växthusgaser inom kommunens geografiska område (territoriella utsläpp/scope 1)
2. Indirekta utsläpp till följd av energianvändning från nätburen energi såsom fjärrvärme, fjärrkyla och el (som kan gå över kommungränser), oavsett i vilken kommun själva produktionsanläggningen ligger (scope 2). Däremot brukar gas på ledning räknas till Scope 1, alltså där förbränningen (eller läckage) sker.
3. Indirekta utsläpp i andra kommuner och länder till följd av aktiviteter i kommunen (scope 3)

Standardens och de internationella initiativens baskrav är att kommuner rapporterar minst Scope 1 och Scope 2. Klimatkommunerna följer den rekommendationen.

Rapportering av Scope 3-utsläpp uppmuntras, men det är svårare i dagsläget att hitta dataunderlag.

Not: kraven omfattar också Scope 3 Waste, vilket är metangaser från deponier i andra kommuner dit kommunen har “exporterat” avfall. Eftersom det är förbjudet i Sverige att deponera brännbart avfall är detta inte längre aktuellt för svenska kommuner.

Utsläppssektorer

GPC standarden har nedanstående sektorer:

Scope 1:

1. Stationär energi

2. Transporter

3. Avfall och avlopp

4. Industriella processer och Produktanvändning

5. Jordbruk, skogsbruk och annan landanvändning

Scope 2:

1. Stationär energi

2. Transporter

Scope 3:

2. Transporter

3. Avfall och avlopp

• Överföringsförluster i nätburen energi
• Andra indirekta utsläpp (i varor och tjänster)

Not: GCoM’s Common Reporting Framework (CRF) anger samma fem sektorer i Scope 3 som i Scope 1.  Uppställningen av scope och sektorer vid en årsinventering skiljer sig åt mellan GPC och CRF.

Enligt standarden och GCoM ska de tre första sektorerna (1-2-3) i Scope 1+2 alltid redovisas samt sektor 3 i Scope 3. Sektor 4-5 ska redovisas om de är signifikanta. WWF:s One Planet City Challenge rekommenderar så utförlig redovisning som möjligt.

Varje sektor har undersektorer och vissa undersektorer har ytterligare uppdelning i delundersektor eller kategorier. Alla dessa beskrivs nedan under rubriken sektorsindelning.

Basår

Om en kommun har satt upp ett klimatmål ska den välja ett basår som aktuella siffror jämförs med.
I Klimatkommunernas medlemsenkät och uppföljning används 1990 som basår.

Ytterligare rekommendationer särskilt om ledningsbunden energi

Utsläpp från användning av ledningsbunden energi som el och fjärrvärme (scope 2) ska beräknas enligt produktionsprincipen (location based), dvs de samlade utsläppen från de anläggningar som levererar energi till det nät som försörjer kommunen. Marknadsprincipen (market-based) ska kommuner inte använda. Det innebär för fjärrvärmeanvändning att emissionsfaktorn beräknas på samtliga anläggningar i alla kommuner som matar in hetvatten till det nät som finns i kommunen. När det gäller el så är det inte tydligt var gränsen för nätet ska dras. För svenska kommuner är de naturliga förstahandsvalen svensk elproduktion eller nordisk elproduktion. En kommun kan vid egen beräkning ta hänsyn till den lokala elproduktionen vid beräkning av emissionsfaktorn, men måste vara noggrann med att inte dubbelräkna.

Ledningsbunden energi (”grid-energy”) som produceras inom kommunens geografiska område (uttryckt i MWh eller kWh), eller som motsvarar en investering som kommunen gjort eller äger utanför kommungränsen (exempelvis ett vindkraftverk) rapporteras separat under Scope 1. Dock summeras inte eventuella utsläpp (uttryckt i CO2e) med övriga utsläpp i Scope 1 eftersom det då skulle bli dubbelräkning med Scope 2-utsläpp.

Tillvägagångsättet medger att kommunen kan rapportera förnybar elproduktion som annars bara har indirekt påverkan på scope 2-utsläpp (genom sänkta emissionsfaktorer) och som inte skulle synas i de geografiska utsläppen från energiproduktion (pga. nollutsläpp).

Energi- och industrianläggningar som ingår i EU:s utsläppshandel ETS ingår enligt standarden, men behandlas olika av de olika internationella organisationerna. I EU:s Mission 100 klimatneutrala städer är det frivilligt att inkludera ETS-anläggningar (än så länge). Global Covenant of Mayors anger att ETS-anläggningar bör (should) identifieras, men vi antar att de därmed ska inkluderas i utsläppsredovisningen. Klimatkommunernas rekommendation är att inkludera ETS-anläggningar.

Beräkningar

Aktivitetsdata och Emissionsfaktorer

Standarden och de internationella organisationerna rekommenderar att beräkna utsläpp genom att multiplicera aktivitetsdata med en emissionsfaktor för att få utsläppen. Exempel på aktivitetsdata kan vara hur mycket av ett bränsle som tankats, hur många kilometer som körts, hur mycket avfall som gått till förbränning. Emissionsfaktor är utsläpp per aktivitetsenhet, ex CO2e/km. GPC-standarden säger att kommuner i första hand ska välja lokala, regionala eller nationella emissionsfaktorer, och i andra hand IPCC:s emissionsfaktorer (globala schabloner).

Naturvårdsverket upprätthåller den nationella utsläppsdatabasen för emissioner till luft (NEDB) med geografisk fördelning på kommunnivå. Datavärd är SMHI (https://nationellaemissionsdatabasen.smhi.se/). Där kan kommuner lätt hämta färdigberäknade utsläppsdata för Scope 1-utsläpp. De är beräknade enligt formeln Aktivitetsdata * Emissionsfaktor, men dessa publiceras ej. För vissa sektorer och undersektorer går det hitta aktivitetsdata för att själv beräkna utsläppen. Det gäller särskilt för stationär energi, exempelvis för scope 1-utsläpp från oljepannor i bostäder eller Scope 2-utsläpp från fjärrvärmeanvändning. Aktivitetsdata (MWh olja, MWh Fjärrvärme osv) finns i SCB:s energistatistik för kommuner och regioner, multiplicera sedan med emissionsfaktorer från Naturvårdsverket (https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/utslappshandel/aktuellt-om-utslappshandel/rapportering-av-utslapp-2021).

Att räkna om till koldioxidekvivalenter:

Enligt GPC-standarden ska utsläpp rapporteras i ton koldioxidekvivalenter. För andra gaser än koldioxid innebär det att man ska multiplicera utsläppen med en Global Warming Potential (GWP) (exempelvis 28 för metan) för att få fram ”svaret” i koldioxidekvivalenter.

Mer om sektorerna och dataunderlag per sektor

Här beskriver vi lite mer vilka utsläppskällor som ingår i de fem sektorerna och sedan i tabeller hur de ordnas. Underlag från Sustainable Advantage (enligt CRF).

I tabellerna under varje sektor anges vilka dataposter från Nationella emissionsdatabasen/NEDB (Scope 1) respektive SCB:s energibalanser (Scope 2) som motsvarar standardens undersektorer. I första kolumnen anges undersektorns namn på engelska från standarden (GPC) och motsvarande namn som används i Sustainable Advantage. I andra kolumnen anges vilken huvudsektor i NEDB respektive slutanvändningssektor i SCB som används. I tredje kolumnen anges vilken/a undersektor/er i NEDB respektive bränsletyp/er i SCB som används.

Nationella emissionsdatabasen följer inte någon standard för kommuner. Den har nio huvudsektorer som alltså måste placeras in under de fem sektorerna samt matcha rätt undersektor. Läs mer under ”Home/Datakällor” och (”Information/GWP + emissionsfaktorer”) när du är inloggad i Sustainable Advantage.

1. Stationär energi: förbränning av bränsle i privata, kommersiella och institutionella byggnader/anläggningar/industrier/byggnation samt raffinaderier och diffusa utsläpp (fugitive emissions) från bränslehantering (scope 1). Användning av ledningsbunden energi som el, fjärrvärme och fjärrkyla (scope 2). Den här sektorn inkluderar också överföringsförluster (scope 3).

2. Transport: alla resor på väg, i luft, på vatten och på räls, inklusive resor mellan städer och mellan länder samt arbetsmaskiner. Utsläppen sker direkt genom förbränning av bränsle (scope 1), eller indirekt genom användning av el från nätet (scope 2). Standarden är flexibel för att passa variationer i vilken data som är tillgänglig, vilka beräkningsmodeller man använder osv.

Not: Transporter på väg. Utsläppen beräknas för trafikarbetet inom varje kommun av alla fordonsrörelser, oavsett vem som äger fordonet. Fördelningen av emissionerna från vägtrafik grundar sig på SIMAIR, ett nationellt system som utvecklats för kartläggning av vägtrafikens påverkan på luftkvaliteten. I SIMAIR finns information om hela det statliga vägnätet (NVDB, ca 200 000 väglänkar) inklusive information om trafikflöden på varje väglänk avseende olika fordonstyper, hastighetsgränser, kallstartsandel m.m. Dessutom finns motsvarande information om det kommunala vägnätet (tätorter) i hela Sverige.

3. Avfall och avlopp: Insamling och behandling av avfall genom aerob eller anaerob nedbrytning eller förbränning. Växthusgasutsläpp från fast avfall ska räknas ut beroende på hur det hanteras (deponi, biologisk behandling eller förbränning utan energiåtervinning). Om metan utvinns tex vid reningsverk för energiändamål så ska denna rapporteras under stationär energi eller transporter beroende på användning (scope 1). Samma gäller utsläpp från energiåtervinning från förbränning av avfall (exempelvis i avfallseldade fjärrvärmeverk) rapporteras under stationär energi (scope 2).

4. Industriella processer och Produktanvändning:
Industriella processutsläpp: De huvudsakliga källorna här är utsläpp från industriprocesser som på kemisk eller fysisk väg omformar material (exempelvis masugnar i järn- och stålindustrin), ammoniak och andra produkter som tillverkas med hjälp av fossila bränslen och används som kemiska råvaror samt utsläpp av fossil koldioxid vid cementframställan (Scope 1 eller scope 3).

Produktanvändning: Produkter som industri och slutkonsumenter använder (tex kylmedier, skum och aerosolburkar, målarfärg) innehåller växthusgaser som läcker vid användning och avfallshantering (scope 1).

5. Jordbruk, skogsbruk och övrig landanvändning: Utsläpp och upptag från jordbruk, skogsbruk och annan landanvändning (AFOLU) tillkommer på en rad olika sätt; Från boskap genom idissling och gödselhantering och från växthusgasutsläpp på land av andra gaser än koldioxid vid brukande av jord, gödsling och kalkning samt risodling i vatten (Scope 1 eller 3). Inkluderar också utsläpp från skogsmark som röjs för att ge plats åt jordbruk eller byggande, dock finns sådana utsläpp inte med i nationella emissionsdatabasen.

Kommunikation av resultaten

Gör uppföljningen känd i kommunen exempelvis genom att ha med nyckeltalet ”utsläpp av växthusgaser” i kommunens årsredovisning och att årligen kommunicera hur utvecklingen går. Se till att kommunens förtroendevalda och nyckelpersoner i förvaltningar och bolag tar del av den mer detaljerade uppföljningen av utsläppsläget per sektor, som planeringsunderlag.

Uppmärksamma de framsteg som görs och hur kommunen rör sig mot målen. Prata med stolthet om er resa, fira segrar! Och inte minst – visa medarbetarna att alla är viktiga för att ni ska lyckas.