Steg 3: Vad vill kommuninvånarna?

Medborgarundersökning – enkät

Kan användas för kartläggning både vid uppstart och senare vid uppföljning. Se till att ni får ett representativt urval.

Frågor:

• Ha med bakgrundsfrågor (ålder, kön…)
• Resvanor
• Vad som motiverar en till att gå
• Hur en upplever att gå (tillgänglighet)

Gångintervjuer

Genom att gå tillsammans med olika målgrupper kan mycket information om gångmiljön samlas in. Välj område som målgruppen känner väl, exempelvis gå med en grupp barn deras väg till skolan eller med en grupp pensionärer i samma bostadsområde deras väg till mataffären eller busshållplatsen.

• Öppet samtal om att gå medan man går tillsammans i miljön
• Hur upplever en bestämd målgrupp den lokala miljön?
• Vilka möjligheter och hinder lyfts?
• För ett samtal om upplevelser, känslor, attityder, minnen…

Gångruttsutvärdering

Är en användbar metod när man vill få ut lite smalare information om en gångsträcka. Tänk på att det tar tid och kan vara svårare att få folk att engagera sig – särskilt sårbara grupper. Därför är det viktigt med tydliga instruktioner.

• Medborgaren går valfri rutt och utvärderar. Det finns möjlighet att ta bilder och skriva egna kommentarer
• Mobil används (och GIS)
• Frågorna lägger den som vill utvärdera in och designar själv
• Tips på verktyg: KoBoToolbox

Källa: https://walkurban.eu/

Vilka miljöer lockar gående?

Forskaren Dan Andersson visar i sin avhandling att skönhet och grönska är de viktigaste faktorerna för att välja att gå. Buller från biltrafik är den mest bromsande faktorn. [1]  Studien visar också att upplevelsen av skönhet är positivt relaterad till trygghet. Slutsatsen är att om vi vill skapa miljöer som lockar fler att gå ska vi sträva efter att skapa vackra, gröna miljöer och att minska buller från motorfordon.

Metoden som användes i studien var ACRES (Active Commuting Route Environment Scale) Det är en enkät som kan användas för att utvärdera hur de som går eller cyklar till jobbet upplever sin färdmedelsmiljö. Den består av 13 frågor för gångtrafikanter och svaren görs på skalor mellan 1-15. Frågorna handlar bland annat om buller, avgaser, mängs fordon, trängsel, trygghet, grönska, skönhet mm.

Vilka behov ska tillgodoses för gångtrafikanter?

Den här gångpyramiden, baserad på forskning från Mariela Alfonzo[2] och Jan Gehl[3], beskriver vilka behov som behöver tillgodoses för att skapa en gångvänlig kommun.

Tillgänglighet är den mest grundläggande delen – att det finns trottoarer och gångvägar att gå på, att dessa är väl sammanslutna i ett gångnätverk som täcker hela kommunen och att avstånden mellan platser är inom gångavstånd. Gånginfrastrukturen bör också vara tillgänglighetsanpassad, så att alla kan röra sig i gångnätet oavsett förutsättningar. Det kan i sig innebära att trottoarer och gångvägar är väl underhållna och fria från exempelvis snö, överväxt vegetation och andra potentiella hinder, att trottoarkanter är sänkta vid övergångsställen (alternativt att hela övergångsstället är upphöjt i trottoarhöjd), och att det är skyltat och lättnavigerbart att ta sig till vanliga besöksmål.

Nästa del rör säkerhet – att det finns skydd mot den motoriserade trafiken genom fysiska barriärer, att det finns gott om övergångsställen. Skydd från cyklister och andra icke motoriserade fordon genom tydlig separering av gång- och cykelbana. Skydd mot väderförhållanden som vind, nederbörd och sol. Skydd mot föroreningar och buller, till exempel genom vegetation och avstånd från biltrafik, men också genom sänkta hastigheter och minskad biltrafik. Det är också viktigt att gångmiljön upplevs som trygg. Se till att gångbanor är belysta, att det finns alternativa vägar att ta, och att gångstråk mellan viktiga punkter ligger i anslutning till bostäder eller annan befolkad verksamhet där det finns gott om bostadsfönster och god ljussättning. Genomför trygghetsvandingar för att bättre förstå den upplevda tryggheten.

Efter säkerhet kommer bekvämlighet. Om gångmiljön är bekväm blir den plötsligt mer än platsen mellan punkt A och punkt B. Finns det tillräckligt med utrymme för gångtrafikanter i stadsrummet, så att man exempelvis kan gå med sina vänner i bredd utan att behöva akta sig för bilar eller cyklar? Har övergångställen designats så att bilarna saktar ner och fotgängare är väl synliga och finns det mittrefuger för fotgängare vid de breda övergångsställena? Finns det möjlighet att stanna upp en stund och kanske sätta sig på en bänk eller annan gatumöbel, titta på och ta in omgivningen och kunna ha en konversation i en rimlig ljudnivå?

Den översta delen i pyramiden – trivsel – är det som kan få gångtrafikanten att uppskatta sin promenad på en djupare nivå. Det som kan skapa en behaglig och trivsam miljö är saker som estetiska värden, en varierad bebyggelse i mänsklig skala, men också en mångfald och livlighet i stadsmiljön. Detta är saker som berör flera delar av kommunens stadsplanering och är något som kan ta tid att skapa. Därför är det viktigt att gångvänlighet som koncept genomsyrar kommunens samtliga styr- och planeringsdokument som påverkar stadsmiljön och stadsutvecklingen. Det involverar dock inte bara kommunen, utan påverkas av det lokala näringslivet, den lokala kulturscenen och även civilsamhället.

En av de viktigaste faktorerna för att skapa trivsamma gångvänliga miljöer som lyfts av forskningen är grönska, alltså buskar, träd, växter och grönytor i allmänhet. Utöver de miljömässiga fördelar som kommer med grönska i stadsmiljöer, såsom biologisk mångfald, värme- och skyfallsreglering, samt reducering av ljud- och luftföroreningar, så mår människor bra av grönska, särskilt om den är varierande i sort och blomningstid. Se till att populära gångstråk är omgivna av mycket grönt.

[1] https://gih.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1833255&dswid=-6860

[2] Alfonzo, M (2005). To walk or not to walk? The hierarchy of walking needs. Environmental and Behaviour 37(6), 820

[3] Gehl, J (2019), Städer för människor